Finansiell stabilitetsrapport 2026:1

Kriget i Mellanöstern har ökat osäkerheten. Flera råvarupriser har ökat kraftigt och utvecklingen på finansiella marknader har stundtals varit turbulent. Trots detta har centrala finansieringsmarknader fungerat väl, och marknadsaktörer har klarat av att hantera de högre intradagskravskrav som följt av den ökade volatiliteten. Ju längre kriget fortgår desto större är dock risken för ett scenario där inflationen och räntorna stiger samtidigt som konjunkturen försämras. Marknadssentimentet skulle då snabbt kunna försämras, med högre riskpremier och en sämre funktionalitet på finansiella marknader som följd. Flera negativa skeenden kan också komma att inträffa samtidigt, särskilt som det finns sårbarheter i det globala finansiella systemet som kan förstärka varandra.

Globala sårbarheter kan förvärra en negativ utveckling. Flera stora ekonomier har höga offentliga skulder som fortsätter att växa, vilket begränsar möjligheterna att använda finanspolitiken för att motverka en ekonomisk nedgång. Problemen kan förvärras av den växande icke-banksektorn, där vissa aktörer, såsom hedgefonder, tar stora risker. Det kan bidra till ökad turbulens och försämrad funktionalitet på de finansiella marknaderna. Till detta kommer att ett fåtal stora teknikföretag är högt värderade, samt att globala privatkreditfonder har tvingats till nedskrivningar och drabbats av ökade krav på inlösen. Därtill fortsätter cyberhotet att öka, och nya AI-modeller har lett till oro på grund av deras förmåga att hitta sårbarheter i kritisk programvara.

I Sverige kan hushåll och fastighetsföretag pressas om konjunkturen försämras och räntorna stiger. Även om kredittillväxten fortfarande är dämpad, kvarstår de strukturella riskerna kopplade till skuldsättningen i dessa sektorer. Högt skuldsatta hushåll kan i ett sämre läge behöva minska sin konsumtion, vilket skulle förstärka en konjunkturnedgång. Fastighetsföretag, som redan utmanas av en svag hyresmarknad, riskerar att hamna i ett läge där de behöver vidta åtgärder för att kunna refinansiera låneförfall och förbättra sina nyckeltal. Längre ränte- och kapitalbindningstider skulle göra fastighetssektorn mer motståndskraftig. Det är också viktigt att regering och riksdag inför ett inkomstbaserat verktyg, som ett skuldkvotstak, för att motverka att hushållens skulder återigen börjar utvecklas i en riktning som inte är långsiktigt hållbar.

Storbankerna har goda förutsättningar att hantera ett sämre läge. De är lönsamma, uppfyller sina kapital- och likviditetskrav med god marginal, och deras direkta exponeringar mot Mellanöstern är begränsade. Den geopolitiska osäkerheten bidrar dock till att cyberhoten ökar. Banker och andra centrala finansiella aktörer behöver därför skyndsamt stärka sin operativa beredskap. Det är också centralt för såväl penningmarknadens funktionssätt som Riksbankens räntestyrning att de penningpolitiska motparterna har en aktiv likviditetshantering, samt en operativ förmåga och vilja att vid behov låna av Riksbanken.