Säkerheter

En av Riksbankens uppgifter är att tillföra likviditet till det finansiella systemet. Detta ska dock ske på ett sätt som inte innebär att Riksbanken riskerar sitt kapital. Riksbanken måste därför ta säkerheter som är betryggande. Riksbanken ställer krav på vilka tillgångar som kan godkännas som säkerheter och bestämmer hur säkerheterna ska värderas.

Samma säkerheter kan användas för intradagskredit i avvecklingssystemet RIX och för utlåning i den kompletterande likviditetsfaciliteten. För utlåning i den stående utlåningsfaciliteten ställs däremot högre krav på säkerheterna.

Säkerheter som godtas

För att Riksbanken inte ska riskera sitt kapital behöver sannolikheten vara mycket liten för att en säkerhet förlorar en stor del av sitt värde. De tillgångar som lämnas som säkerhet måste därför ha mycket hög kreditvärdighet.

Säkerheterna utgörs i huvudsak av olika typer av svenska eller utländska värdepapper med hög kreditvärdighet. De länder vars skuldförbindelser accepteras som säkerheter ska enligt Riksbankens bedömning kunna anses vara jämförbara med Sverige när det gäller bland annat skyddet för investerare. Vilka typer av värdepapper som godtas anges i Villkor för RIX och penningpolitiska instrument. 

De godkända säkerheterna är indelade i en primär och en sekundär säkerhetsmassa. Den primära säkerhetsmassan består av statspapper och centralbanksfordringar. Den sekundära säkerhetsmassan består av övriga tillgångar som Riksbanken godtar som säkerhet, exempelvis säkerställda obligationer. Den primära säkerhetsmassan kan användas för att låna i den stående utlåningsfaciliteten, medan den sekundära säkerhetsmassan godtas i den kompletterande likviditetsfaciliteten.

I viss utsträckning kan även utländsk valuta användas som säkerhet. För att en valuta ska anses vara betryggande krävs att den finns på konto i en centralbank som Riksbanken har godkänt.

En förutsättning för att en säkerhet ska anses vara betryggande är att det finns ett säkert arrangemang genom vilket Riksbanken får säkerhet i den aktuella tillgången. Riksbanken behöver därför säkerställa att dess anknytning till den värdepappersförvarare där säkerheten förvaras är ordnad på ett betryggande sätt. Vad som gäller för sådana arrangemang framgår av Villkor för RIX och penningpolitiska instrument.

Om säkerheterna i stor utsträckning utgörs av ett enskilt tillgångsslag uppstår en koncentrationsrisk för Riksbanken. För att minska den och förbättra diversifieringen kan så kallade begränsningsregler tillämpas. Strukturella risker och sårbarheter som är förknippade med ett visst värdepappersslag kan exempelvis motivera sådana begränsningar.

Värdering av säkerheter och värderingsavdrag

Riksbankens marknadsvärderar säkerheterna löpande. Eftersom marknadsvärdet kan minska till följd av pris- och valutakursförändringar gör Riksbanken värderingsavdrag. För värdepapper beror storleken på dessa avdrag bland annat på värdepapperets likviditet och löptid. För utländsk valuta görs värderingsavdrag som beror på vilken valuta som används som säkerhet.

De olika typer av värdepapper som Riksbanken accepterar är indelade i tre likviditetsklasser. Likviditetsklassen är en av de faktorer som ligger till grund för storleken på värderingsavdraget. Riksbanken kan även besluta om extra värderingsavdrag för ett enskilt värdepapper eller en viss typ av värdepapper om det bedöms finnas skäl till det.