Så beräknas inlåningsbasen

Inlåningskravet gäller för samtliga kreditinstitut och filialer som bedriver verksamhet i Sverige, det vill säga svenska kreditinstitut med säte här eller en svensk filial till ett kreditinstitut med säte utanför Sverige. Ett kreditinstituts eller filials inlåningsbas består av skulder i form av inlåning och emitterade skuldförbindelser som har tagits upp i Sverige, med vissa undantag.

För ett svenskt kreditinstitut gäller:

• Skulder som tagits upp av institutets filialer i utlandet ingår inte i inlåningsbasen, eftersom de har tagits upp utanför Sverige. Filialerna behandlas därmed som separata enheter i beräkningen av kreditinstitutets inlåningsbas, även om de inte är egna juridiska personer.
• Skulder som det svenska kreditinstitutet har till sina egna filialer i utlandet ska däremot ingå i inlåningsbasen, eftersom dessa skulder har tagits upp i Sverige.

För en svensk filial till ett utländskt kreditinstitut gäller:

Det är filialens skulder som har tagits upp i Sverige som ingår i inlåningsbasen, exempelvis skulder till filialens utländska huvudkontor.

Skulder som undantas från inlåningsbasen

Vid beräkningen av inlåningsbasen ska följande skulder undantas:

• Skulder till andra kreditinstitut eller filialer som omfattas av Riksbankens inlåningskrav.
• Skulder till Riksbanken.
• Skulder till andra kreditinstitut eller filialer som omfattas av ett motsvarande krav i ett annat EES-land.

Skulder till andra institut och Riksbanken

Vid beräkningen av inlåningsbasen görs avdrag för skulder till andra kreditinstitut eller filialer (gemensamt ”institut”) som omfattas av inlåningskravet, samt för skulder till Riksbanken.

Avdrag för inlåning görs utifrån de uppgifter som instituten har rapporterat till Riksbanken. Här ingår även avdrag för inlåning i form av repor som görs med en svensk central motpart.

För emitterade skuldförbindelser finns inte motsvarande uppgifter i rapporteringen, och det är i regel svårt för ett institut som emitterar värdepapper att veta vilka som äger dessa och därmed hur stort avdrag som ska göras. Riksbanken har visserligen tillgång till sådan information genom den särskilda datainsamlingen om värdepappersinnehav, men uppgifterna omfattas av sekretess och kan därför inte användas eftersom det skulle kunna röja enskilda instituts innehav vid beräkning av avdragen.

Riksbanken använder i stället uppgifterna om värdepappersinnehav som underlag för att fastställa schablonavdrag i form av procentsatser som volymen emitterade skuldförbindelser minskas med. Statistiken visar att säkerställda obligationer och obligationer utgivna av Kommuninvest i betydligt högre grad än andra obligationer ägs av andra institut eller av Riksbanken. Därför fastställer Riksbanken två schablonavdrag för att avdragen ska bli så rättvisande som möjligt:

• Ett schablonavdrag för säkerställda obligationer och obligationer utgivna av Kommuninvest.
• Ett schablonavdrag för övriga obligationer.

Instituten kan begära högre avdrag än vad schablonavdragen ger under förutsättning av dessa avdrag kan styrkas. Begäran om avdrag görs separat för de två olika kategorierna av obligationer. Om ett begärt avdrag inte kan styrkas tillämpar Riksbanken schablonavdraget. Om det kan styrkas, tillämpas det högsta avdragsbeloppet – antingen det styrkta avdraget eller schablonavdraget.

För 2025 är schablonavdraget 24,4 procent för säkerställda obligationer och 1,2 procent för övriga obligationer. Schablonerna är beräknade utifrån de faktiska förhållandena per den 31 december 2024, det vill säga samma datum som ligger till grund för beräkningen av varje instituts inlåningsbas. Schablonerna uppdateras årligen.

Skulder till institut i annat EES-land med motsvarande krav

Vid beräkningen av inlåningsbasen ska avdrag göras för skulder till andra institut som omfattas av ett krav i ett annat EES-land som motsvarar Riksbankens inlåningskrav. Instituten kan begära avdrag och styrka att sådana skulder finns.
Andra krav på inlåning, såsom kassakrav som ställs i penningpolitiskt syfte, utgör inte ett motsvarande krav. Det innebär exempelvis att ECB:s kassakrav inte anses motsvara Riksbankens inlåningskrav. Såvitt Riksbanken känner till har inget annat EES-land ett motsvarande krav i dagsläget.